Eileeen

• Ja då var man här, tiden efter att jag fick beskedet att jag fick jobbet har gått relativt fort men jag har också hunnit med en massa innan dagen D kom och jag tog mitt pick och pack och "flyttade" till Linköping.
  
  Allt är så tyst och lugnt.
  Det är inget tåg som kör in i mitt ena öra och kör ut ur de andra. Inga sportbilar som gasar iväg utanför fönstret, inga ambulanser eller poliser som signalerar.
  Hör endast när folk går i korridoren utanför lägenhetsdörren, folk som pratar långt bort och ibland ngn bil som kör lungt utanför fönstret.
  
  Jag är alldeles ensam, skrämmande som bara den men samtidigt så skönt.
  Det är jag mot världen.
  Lilla Jag har då aldrig varit så långt bort hemifrån, alldeles ensam, tidigare i mitt liv. Får lite svårt att andas ibland, känner lite ångest men mest känner jag mig förvantansfull och känner mig laddad inför min uppgift och äventyr.
  
  Såg ikväll en luftballong lyfta från marken, den var svart med röda ränder. Tänk att en luftballong kan upplevas så intressant *ler*
  
  Min Bror Peter (som jag lånar lägenhet av) visade mig runt i stan och visade mig även vägen till min arbetsplats. Jag kände mig mest förvirrad och vilsen men lite snappade jag upp.
  När familjen åkte ifrån mig tog jag mig en ensam cykeltur för att se om jag kunde hitta själv till Sjukhuset ( min arbetsplats), jaaaa tänk jag hittade. Men får väl erkänna att jag tappade bort mig två gånger men fick aldrig panik. Jag kanske kan mer än vad jag tror?!??!?
  
  Har ngr mål med mitt äventyr:
  
• Bli mer självständig
• Lite mer på mig själv
• Kunna vara ensam utan att få panik
• Bli mer nöjd med mig själv
• Lära mig en ny stad
• Uppleva nya ställen
• Få mer Sjukhus erfarenhet

Kommer säkert komma på mer mål under resans gång.

Nu ska jag kolla upp om de går ngt bra på tv.

Hej då så länge!