Eileeen

GGGGGGGGGAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

AAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!

Jag vill bara skrika ut alla min känslor, min förtvivlan, min saknad, min frustration!

Just nu vil jag bara sova bort allt, men måste vara vaken ett tag till och genomlida.

Vill så mycket just i denna minut.... saker som funnits i min vardag, som varit självklart....

Hoppas jag kan gråta mig till söms....

Måste börja mitt inlägg med ngt positivt. Har fikat med min goa vän och arbetskamrat Elin i över två timmar. Vi skrattade, pratade allvar, lite jobb och pratade om sorgliga saker. En helt kalasmysig fika. Så underbart att de finns så mycket fina människor. Tack ELIN!!!

Nattens jobb var oerhört jobbig, inte jobbmässigt men ångesten existerade heeela natten och jag kunde inte koppla av från mitt dåliga mående. Kan inte komma ihåg att jag mått så här dåligt och så här länge tidigare i mitt liv.
Jag som är experternas expert på att sova och då främst efter ett nattjobb sov inte så gott i dag. För det första grubblade jag bra länge innan jag kunde komma till ro sen vaknade jag till en timme senare. Och flyger upp när klockan ringer (vilket inte heller är likt mig).

Har kunnat fälla ngr tårar idag och lättat lite på mitt tunga. Det var under min timme hos kuratorn. Som sedan insisterade att jag skulle komma senare i veckan, igen. Skönt att bli sedd. Hon är bra.

Om två timmar är de snart dags för jobb igen, hoppas det blir en mindre plågsam historia.

Vaknade upp och såg att solen sken. Jag kände lite energi och passade på att åka ner till Vårdcentralen, damen i receptionen blev så glad att jag valde just denna vårdcentral och hon gjorde min eftermiddag. Vad underbart det är med glada trevliga människor.

Sedan planerade jag en lång promenad på skutberget med hunden Hector men efter ett telefonsamtal åkte vi till min vän Emma istället och tog en stads promenad med henne och hennes söta vovve Tindra. Jag och Emma åt goda baguetter medans hundarna önskade de fick dela :)
Solen värmde så gott.

Gud vad jag längtar efter att åka iväg med min egna vovve på äventyr. Har en del vänner som har egna vovvar och de skulle vara så skönt att träna ihop. Vad jag hoppas på att jag får hämta min lilla vovve i februari.
Mejlade uppfödaren för två veckor sen, jag ställde lite frågor. Första mejlade svarade hon direkt på men på detta har hon inte svarat på. Bara det gör att jag blir ledsen och depp. Hoppas hon svarar snart...!

Mäklaren ringde idag angående lägenheten. Säljarna har flyttat tillbaka och kommer bo kvar tills att de hittat ngt nytt. För mig gör i inte detta ngt alls, egentligen. Då hinner jag spara ordentligt med pengar, och kanske kan lägga ett vinnande bud.

Har vilat en stund nu efter att jag kom hem från stan. Somnade och sov en timme, jag drömde om DIG. Trodde det var verkligt men insåg efter att tittat upp att jag låg ensam i min säng och DU var inte där.

Nu är de snart dags för ännu ett nattpass på 24:an. Ska bli skönt att tänka på ngt annat, jag hoppas jag bara kan stänga av mitt dåliga mående.

Skit dag har det varit... och nu äntligen släpper trycket lite: det rinner tårar... det känns faktiskt bra, att jag just kan gråta.
Börjar som smått tro att jag har ngn fysisk defekt i kroppen, jag är yr, blir lätt illamående och saknar ork. Järnbrist eller annan skit? Men det kan också bero på den dagliga ångesten, oron och paniken?

Jag är så rädd för mitt mående och framtiden.

Snart behöver ngt positivt hända......

Var iväg igår till Högboda med arbetskamrater. Vi plockade svamp och sen åt vi en kalasgod middag och drack gott vin. Hade en jätte trevlig kväll!! tack alla!

Nu har jag tillbaka i min vardag, haft en bra förmiddag men så plötsligt kommer allt i kapp mig och jag börjar må så himla dåligt. Och där är jag nu i det mörkaste mörkret. jag vet faktiskt inte hur jag ska ta mig ur detta!?
Jag känner en så stor hopplöshet, gällande ALLT! Och denna eviga ensamhet... allt är så tyst och tomt. Jag försöker tänka positivt och se framåt. Men hela tiden tampas jag med mitt dåliga mående och de blir alldeles för svårt att ta fram ngt positivt alls!

Tänk om man kunde känna tillit, tillåtelse eller vågade bryta ihop gråta ordentligt... Men icke! Jag kan inte i stället trycker det över bröstet och jag får bara panik över att allt bara gör ont!

Jag känner mig förlorad... Elin är borta och jag vet inte hur jag ska hitta mig...? Det måste vara ngt allvarligt fel på mig eftersom att allt i mitt liv går åt helvete och att jag idag står relativt helt jävla ensam. När ska man ge upp? När ska man kämpa för en förbättring? Hur mycket orkar man?

Min tysnad är inte av ondo. Min besvikelse är inte heller av ondo. Men jag förlorar.... Men snälla se mig för den egentligen är!

JAG ORKAR INTE MER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu har jag avverkat två arbetsnätter. Nu är jag lite ledig innan nästa vecka då det drar igång på allvar, då är det fyra nätter som gäller.
Känner mig ringrostig efter semestern och det känns lite tugnt eftersom att jobbet flöt på så bra innan jag tog semester. Men jag kommer hinna komma igång igen, går upp till heltid om en månad. Insåg när jag fixa med mitt schema att det kommer bli mycket jobb, ska se till och gå en hel del nätter så att jag får ngn färre dag.

Känner mig oerhört irriterad idag. Mest på mig själv, som jag alltid är och det är jag väldigt ofta hela tiden. Behöver verkligen vända min trista vardag med ngt POSITIVT!!! Jag ser ju grymt mycket fram emot att köpa min lilla vovve, men det är lång tid kvar och jag hinner börja tvivla om jag verkligen kommer klara av det?! r jag kababel till att ta hand om hunden, har jag kunskapen och har jag råd med det??

Hösten är verkligen på väg. Nätterna är mörkare och längre. I morse när jag gick till bilen från jobbet regnade det och de var nästan lite kyligt. Frisk luft får man iaf men de känns som om denna sommar försvann alldeles för fort. Eller jag har verkligen inte tagit vara på den, energin har varit som bortblåst. Nå väl, ett år går himla fort och snart knackar våren på dörren... :) Och då är jag ännu ett år äldre.... PANIK!

Nej fy fan, vad ska jag göra åt denna dag?! Känner mig negativ som fan. I hate my self more than anything! I hate my life. Ensamheten, känslan att vara så sjukt ensam tar död på mig......................................

Igår hämtade jag hem Emma och hennes Ida från ett litet hus vid skogen mellan säffle och Åmål. Så himla rofullt ställe. Jag och Emma tog en svamptur och det blev i mina ögon en himla massa svamp som jag fick ta med hem!! Mamma och pappa blev jätte glada. Tack Emma.
På vägen dit såg jag en älgtjur som stod innanför viltstängslet och smaskade på ngt gott. Häftiga djur, vackra och himla charmiga så länge de håller sig på rätt sida stängslet.

Massa tankar och känslor upptakades för mig igår. Pusselbitar som kom på plats. Det gjorde ont men det gör de mesta nu för tiden.... :(

Vaknade upp i morse, mådde inte så bra. Den planerade shoppingturen till stan orkade jag inte med. Känslan av att ställa sig i en provhytt då man inte mår bra och dessutom känner sig extremt tjock, kändes inte speciellt lockande och mer martyrartande än underhållande. Jag valde att stanna hemma och tog sedan en joggingtur med lilla hunden Hector. Endorfiner är bra grejer och efter denna tur i skogen mådde jag genast mycket bättre. Skönt.

Ikväll ska vi grilla kött, sparris och smaksatta rätten med kantareller. Kommer bli gött.

Min Ella min Ella hon har varit otrogen. Hon la sig i min brors säng idag när hon kom hem ;) Kanske för att hennes mamma stängt sin dörr ?!?! ;) Men nu är hon tillbaka i min säng och hon är förlåten.

Förresten jag har kommit på ett vackert namn till min framtida valp, vad tror ni om Frejda ? Jag tycker det är kalasfint. Men jag hinner säkert ändra mig tusen gånger till innan valpen är i min famn.

Idag när jag klev upp tog jag med hunden Hector på en timmes morgonpromenad. Så skönt och dessutom kikade solen fram lite så det blev varmt :) Mitt under promenaden mötte jag mamma och pappas grannar som är oerhört trevliga. Dom gav mig massa smickrande beröm och erbjöd mig att komma över till dem om jag behövde prata. Så himla gulliga. Jag blev så glad och smickrad utav berömmen de gav mig och gick hem med ett leende!

En annan granne hjälper mig med bilen. Byter bromsar på den, och bak såg det värre ut en vad vi trott från början så nu tar det längre tid. Men det blir skönt när detta är gjort.

Igår åkte jag till jobbet en sväng. Vi tackade av vår arbetskamrat och min vän Anna som ska flytta hem till Dalarna. Så himla tråkigt att hon slutar, kommer sakna henne!!
Hela tiden jag satt på jobbet med mina arbetskamrater så njöt jag! Jag älskar mitt jobb och det ska bli så himla skönt att komma tillbaka. På måndag är det dags ♥

Sent igår kväll kom jag på ett nytt namn till min framtida vovve. Väntar med att skriva ut det, vill hålla det lite hemligt, en liten stund till ;)

Mamma ska skaffa hundgrindar till sin golf och enligt försäljaren/tillverkaren så kan han göra det även till min lilla bil. Kändes riktigt bra! Min bil är inte stor men jag tror min hund kommer sitta ganska bra där trots att det är litet. Hector ska få vara försökskanin. För om han får plats så får definitivt min hund plats efter som tikarna är ngt mindre än hanarna.

Nu ska jag ta tag i denna dag, idag känns det faktiskt lite bättre och de känns otroligt skönt.

Somnade nästan så fort jag la huvudet på kudden, sovit hela natten. Sömnen har inte varit den bästa men i natt var det bättre.
Hade en så där bra dag igår men den slutade bra. Avslutade dagen med en trevlig kväll hos Madde och stefan. Hade ett långt samtal med min ängel Ida, hon är klok och jag kände att jag stärktes ngt efter att vi pratat.

Har bestämt mig att det kommer att ske ett hundinköp inom en snar framtid. Nu ska jag hitta rätt kennel, rätt kombination av tik och hane och spara pengar. Jag känner mig sååå redo för en vovve och det praktiska runt omkring kommer att lösas.

Nu på morgonen fann jag även ett fynd på hemnet.se Jag kommer inte kunna köpa detta nu men jag ska kolla på lägenheten och läget, området känns så rätt! ser fram emot att visa upp det för mamma och pappa. Sen är det bara att vänta på nästa lägenhet som dyker upp just där, och då jag har pengar!

Känns skönt att jag idag kan tänka lite positivt. Just nu ta jag vara på varje sekund.

Jag har panik!!!! Mår så fruktansvärt jävla dåligt!!
Har aldrig någonsin kännt mig så otroligt jävla ensam.

Jag träffar massa vänner nya som gamla. Jag skrattar. Jag Talar om för mig själv och de som är i min närhet att detta kommer blir bra. Jag är så oerhört tacksam för alla som finns i mitt liv. Tack för alla trevliga fikapauser och andra möt-pauser i mitt ständiga kaos. Tack tack! 

Trots alla och allt jag har så har jag aldrig tidigare känt mig så otroligt ensam. Kanske har jag aldrig mått så panikartat dåligt? Jag vet inte men min känsla, mina känslor, mitt plågsamma mående är verkligt och jag vet inte hur detta ska gå?!

Jag vill bara lägga mig ner, trasas sönder och behöva hjälp för att komma upp. Jag står knappt på benen snart kanske jag faller ihop utan vilja? Önskar nästan detta.... På ngt sätt kanske mitt verkliga mående blir synligt då, för alla!

Vad fan har jag gjort med mitt liv? Varför får jag aldrig känna mig riktigt tillfreds med mitt liv?

Den svarta muren, den med texten hopplöshet inbränt i fasaden står upp och jag vete FAN hur jag ska gå runt den eller klättra över den...............

Har ett kraftigt tryck över bröstet och tårarna sipprar fram. Jag vill bryta ihop och gråta i timmar, dagar men jag kan inte det blir för plågsamt och jag behöver ngn vid min sida som jag känner mig fullständigt trygg med. Men jag känner ingen trygghet till mig själv så varför skulle jag göra det med ngn annan....?!

Ännu en dag i min vardag.... dags att torka tårar, daska mig på kinden och vandra ut ur min näste och låtsas som om detta aldrig hade hänt.

Idag har vi plockat en hel del i huset. Mamma och pappa ska äntligen fixa med nytt kök. Det är mycket som måste slängas och röjas bort. Möbler som ska flyttas. Hela köket inklusive ett rum intill köket ska stå helt tomt på måndag. Så idag har vi kört två vänder till tippen, en vända till en aktionsfirma och flyttat ett tugnt kassaskåp. Hela huset ser minst sagt rörigt ut. Ska bli skönt när allt är klart.

Har räknat en hel del på hur min ekonomi klarar av att köpa en lägenhet. Just nu ser det rejält mörkt ut. Kontantinsatts, hyra, topplån, vilken sort uppvärmning, pengar till alla sorts utgift, pengar att leva på, sparande... you name it. Allt känns hopplöst, ett tag trängde sig tårarna fram.... HUR KLARAR ALLA ANDRA AV ATT KÖPA!?! Inte fan verkar jag klara av det i alla fall. Hopplösheten växer. Just nu är jag otroligt känslig för motgångar och faller pladask. Känns som om jag aldrig kommer hitta MIN lägenhet.

Jag har i alla fall tagit tag i en sak. Pratat med min chef idag, erbjudit mig som extra personal under semestern och dessutom har vi diskuterat heltid till hösten. Min underbara chef ska kolla upp detta, det finns ju så mycket regler att följa, gällande vikariat och så. Men det lät inte helt omöjligt. Så som det verkar kommer jag jobba heltid snart. Känns skönt, mest med tanke på ekonomin.

Nu på kvällen följde jag med min träningsflitiga bror Göran till gymmet. Det var så otroligt skönt att röra på mina stackars onda lemmar. Just nu har jag värk i mitt ena "akilleshäl" mitt hö knä. Så jag försökte fokusera på lite rehabträning, gällande musklerna ovan och under knät. Trots detta värkte det rejält efter träningen men hoppas det känns bättre under morgondagen.

Ella verkar tagit flytten bra. Hon är ute mest hela tiden, utforskar sig säkert omkring i området. När hon kommer in äter hon bra, vilket hon alltid gjort. sedan ligger hon och vilar i sin mammas säng. Hon är så mysig min Ella och jag ÄLSKAR henne ♥

Grannen har hjälpt mig med att fixa med bromsarna på bilen. Han bytte fram. Men informerade sedan att det är dags att byta bak också. Får se när det blir av, det är ju inte gratis precis. Jag är dock oerhört tacksam för att det är bytt fram nu. Känns skönt.

Nu ska jag strax krypa till kos, ännu en dag i min vardag väntar....

Pga av förändring i livet känns det bättre att fortsätta blogga på mina gamla blogg. Livet är inte alltid en dans på rosor, och ibland tar man helt slut.  Jag är helt slut, men försöker se framåt och lyckas jag med det ngn minut om dagen måste jag känna mig tillfreds. Tiden läker sår och just nu känns det som om det kommer ta lång tid.

Är mitt inne i min fyra veckors långa semester. Och det har varit regnrekord :) Som alltid när man lyckas vara ledig :) I morgon funderar jag på att ringa jobbet och erbjuda mina tjänster.

Svampsäsongen har börjat och jag har plockat lite svamp. Jag blir lika glad varje gång jag ser det gula guldet i skogen.
Igår plockade jag svamp men min vän Anna. Vi hittade lite svamp men även en hel del blåbär. Jag lyckades även bli getingstucken på långfingret, så idag kliar det en massa och mitt lilla finger är svullet.

Har precis kommit hem från min arbetskamrat Lisa som masserat mig i c:a en timme. Det var otroligt skönt och nu känner jag mig rejält "mosig". Kanske sover gott för en gång skull?!?!

Nog om mig för denna gång.