Eileeen

Nu är jag och Ella precis hemkomna från veterinären. Ella har fått en ett årsspruta och hennes märkning i örat har fyllts i ytterligare. Det har knappt synts vad hon har för siffror i örat.
För att göra detta blev hon sederad. Så nu går hon omkring i lägenheten och är lite vimmelkantig, så sött :-)
Men hon är envis och försöker göra de där sakerna som hon alltid gör. Buttar ner mattes snusdos. Trampa matte på magen. Titta ut genom fönstret. Hoppa upp på klösmöbeln. Allt går i slowmotion. Just nu ser de ut som hon somnat på bordskanten, på väg för att hoppa ner :-)

De vägde henne. Och hon väger hela 4 KG!!!! Hon är lite tjock sa de, vilket jag har annat. Nu är det nytt foder som gäller i mindre portioner per dygn.
Sen till ngt tråkigt. Ella har en förmåga att bitas mkt och "jaga". De tror att hon har lite "för mkt" jaktinstink än vad som är nödvändigt för en innekatt. Fick rådet att hon inte ska driggas till lek. då hon har en förmåga att bitas. Kanske skulle hon vara utekatt men det går inte där jag bor just nu.
Har fått en telefontid till en veterinär som är duktig på såna här saker. Ser fram emot detta men är också lite orolig.

På detta djursjukhus Karlstad smådjurssjukhus ute på Färjestad, tog Mascot sina sista andetag. Jag tänkte på detta när jag var där och det var jobbigt. Saknar honom mkt och ibland är de omöjligt att hålla tårarna borta.
Men blir alltid väl bemött på detta ställe och de är så trevliga och hjälpsamma. Jätte kul!

Idag är jag ledig innan en helg med massa jobb. Funderar på att åka till ikea och unna mig lite saker. Men jag vet inte vad det är med mig, jag är så trött så jag vet inte om jag orkar!
Vi får se vad dagen har att erbjuda, eller vad jag gör med den.




Ella är drogad och har en lapp på örat. Söööt!

Mascots aska ligger nu i en urna. Urnan står i ett vitrinskåp hemma hos mina föräldrar.
Mamma har en idé om att gräva ner den och plantera ngt vackert ovanför. Väldigt sött tycker jag.
Jag blev så himla ledsen när jag lyfte upp urnan. Det är allt som finns kvar av min älskling. En trä-urna med aska i.
Men de känns himla fint att Mascot har kommit hem igen. Dock i en helt annan skepnad.
Det känns som om ju mer tiden går, desto mer saknar jag honom och sörjer honom. Men det är ju fantastiskt att man kan tycka om ett djur så mkt som man ändå gör.

Kom hit för 20 år sen snart. Tyckte redan då att Karlstad var så fint, sa till mamma "Karlstad är de vackraste landet i världen". Det är en mysig sommarstad med alla uteserveringar och vattnet som cirkulerar i stan.

Men nu har jag för tusa gjort allt här i denna förbannade jävla stad. Mina närmaste vänner har flyttat härifrån och kvar sitter jag bitter och himla ensam.

Men har ett stort bekymmer, hur fan vågar man flytta?????????

Här inte på humör just nu, ekorrhjulet har börjat snurra och jag vill inget hellre än att hoppa ur de men har inget att grabba tag i för att ta mig ur............

Jobb är de som gäller nu.