En rolig dröm!

I natt drömde jag att jag först blev jagad av två älgar, sen när de hann efter mig så blev vi bästa vänner. Vaknade och skrattade lite sedan somnade jag om.
De känndes roligt för jag brukar annars drömma att jag är osams med folk, blir jagad av ngn mördare och att jag springer men kommer ingen vart eller gömmer mig men blir hittad.
Tyckte denna dröm var ett gott tecken.
När jag berättade om den p åjobbet så skrattade en arbetskamrat, hon tyckte det var kul att just jag berättade om en älgdröm, pga av min dialekt. Haha!

Kommit på en himla bra sak med denna lägenhet, man kan ligga i sängen å kolla tv. Bara jag har på mig mina glasögon så kan jag se klart.

Idag är de lördag, jag har jobbat och ikväll blir de lugna gatan och en massa käk. I morgon ska jag träffa Louise.

Saknar vänner, speciellt min Carro!!!


Första lediga dagen

Idag tog jag mig en lång sovmorgon. Vaknade till vid 9.40 och önskade då att klockan var 8 så jag fick en anledning till att få sova vidare. Efter att konstaterat fakta beslöt jag mig för att sova mer ändå... det är ju så skönt ;)
Steg inte upp fören strax innan elva och tog en skön och varm dusch.

I går ringde min Kusin Carin till mig. Hon fråga om jag hade lust att ses i Gamla Linköping på hennes pappas Cafe. Blev väldigt glad, det kändes så kul å få träffa henne och min Farbror (fd, ingifta) och umgås med ngn och inte bara arbetskamrater.

Vi kramades varmt och hjärtligt och höll om varandra när vi gick mot cafet, mina kusiner på pappas sida är så hjärtliga och varma, Älskar dem!
Min farbor som inte träffat mig på as länge, hälsade artigt "Hej, Ragnar" Jag hälsade lika artigt och vi tog i hand. Efter att Carin sagt till sin far sekunden efter att jag var hennes kusin så fick jag en VARM kram och så sa han "ja nu ser jag". Blev presenterad för Ragnars, min farbrors, kvinna och hon tyckte jag var väldigt lik min kära Faster som inte finns med oss idag. Vi blev bjudna på kaffe och kaka och det var så gott. Och det var såå kul att träffa mina kära släktingar.

Efter åt, gick jag och Carin på en lång promenad i skogen vid gamla Linköping och kom ut vid en gata som jag kände till *stolt*
Sen åt vi italiensglass och tölade i timmar innan jag tog en kall cykeltur hem till Ryd.

Nu ska jag strax träffa min Vän Erica, ska bli fantastiskt skojigt!
Ska försöka hitta till Torget alldeles själv, det blir spännande *ler* Men de är ju tur att man har mobilen så jag kan ringa Erica ifall jag cyklar vilse.

Bye!


Första Arbetsdagen

Jag längtar efter mina gamla tanter och gubbar på Stagnellska, de vet jag ju hur jag ska ta hand om och sköta. Kan varenda jäkla rutin som gäller på mitt gamla jobb.
På mitt nya jobb är ALLT nytt!
Det är arbetsuppgifter som jag inte bemästrar, hittar inte alla saker, nya människor, andra rutiner än vad jag är van vid... ja allt är nytt.
Men som sagt det är spännande och jag känner mig fortfarande laddad inför min uppgift, men tänk om man ändå var hemma i  Karlstad med sina vänner och Pensionärer ;)

Men hade jag inte åkt hit så hade jag säkerligen ångrat mig och varit missnöjd (mer missnöjd) över mig själv än vad jag är idag.

Har kommit fram till ett nytt mål:
Att jag inte ska känna lika stort behov till min mobil, tror de kan vara lite lugnande för min själ... Skriver jag nu när jag har ena öronsnäckan i örat och sitter framför datorn, inloggad på både msn och Qx. HA HA!

Nu ska jag snart hoppa i säng, ska cykla till jobbet vid kvart över sex.

Natti natti.


Linköping, Dag ett.

  • Ja då var man här, tiden efter att jag fick beskedet att jag fick jobbet har gått relativt fort men jag har också hunnit med en massa innan dagen D kom och jag tog mitt pick och pack och "flyttade" till Linköping.

    Allt är så tyst och lugnt.
    Det är inget tåg som kör in i mitt ena öra och kör ut ur de andra. Inga sportbilar som gasar iväg utanför fönstret, inga ambulanser eller poliser som signalerar.
    Hör endast när folk går i korridoren utanför lägenhetsdörren, folk som pratar långt bort och ibland ngn bil som kör lungt utanför fönstret.

    Jag är alldeles ensam, skrämmande som bara den men samtidigt så skönt.
    Det är jag mot världen.
    Lilla Jag har då aldrig varit så långt bort hemifrån, alldeles ensam, tidigare i mitt liv. Får lite svårt att andas ibland, känner lite ångest men mest känner jag mig förvantansfull och känner mig laddad inför min uppgift och äventyr.

    Såg ikväll en luftballong lyfta från marken, den var svart med röda ränder. Tänk att en luftballong kan upplevas så intressant *ler*

    Min Bror Peter (som jag lånar lägenhet av) visade mig runt i stan och visade mig även vägen till min arbetsplats. Jag kände mig mest förvirrad och vilsen men lite snappade jag upp.
    När familjen åkte ifrån mig tog jag mig en ensam cykeltur för att se om jag kunde hitta själv till Sjukhuset ( min arbetsplats), jaaaa tänk jag hittade. Men får väl erkänna att jag tappade bort mig två gånger men fick aldrig panik. Jag kanske kan mer än vad jag tror?!??!?

    Har ngr mål med mitt äventyr:
  • Bli mer självständig
  • Lite mer på mig själv
  • Kunna vara ensam utan att få panik
  • Bli mer nöjd med mig själv
  • Lära mig en ny stad
  • Uppleva nya ställen
  • Få mer Sjukhus erfarenhet

Kommer säkert komma på mer mål under resans gång.

Nu ska jag kolla upp om de går ngt bra på tv.

Hej då så länge!


Paintball

Spelade detta i lördags.
Attans vad roligt men varmt.
Blev en liten ligist när vapnet lades i min hand... Pang pang.
sköt vilt omkring mig och sköt mina medspelare också. haha.
Blev träffad också... ett rejält blåmärke på låret.
Orkar inte skriva mer ville bara flagga för att det var så roligt!
Bye!

Livrädd

Idag kollade jag på inspelad greys anatomy från i onsdags. När George fick veta att hans far skulle dö så började jag snyfta och när hans pappa dog grät jag ljudligt.
Jag satte mig in i hans situation och blev så himla rädd, tänk den dagen när min egna pappas dag kommer. Inte för att den skulle vara aktuell nu men eftersom att han varit sjuk så är de mest aktuellt och jag blir livrädd att han ska lämna mig, oss.
Den tanken är fruktansvärt skrämmande och jag är så rädd att de ska ske, vet inte om jag orkar leva utan honom. Älskar min pappa.
Älskar såklart Min mamma och mina bröder också men pappa har varit sjuk så då är de han man tänker på när såna här tankar dyker upp.
Var tvungen att berätta det för honom så han fick möjlighet att lugna min oro och han lyckades, känner mig lite mindre orolig nu.

Varför ska jag lägga massa energin på ngt som inte hänt?!

FY fasiken vad jag är RÄDD!

RSS 2.0