Eileeen

Mascots aska ligger nu i en urna. Urnan står i ett vitrinskåp hemma hos mina föräldrar.
Mamma har en idé om att gräva ner den och plantera ngt vackert ovanför. Väldigt sött tycker jag.
Jag blev så himla ledsen när jag lyfte upp urnan. Det är allt som finns kvar av min älskling. En trä-urna med aska i.
Men de känns himla fint att Mascot har kommit hem igen. Dock i en helt annan skepnad.
Det känns som om ju mer tiden går, desto mer saknar jag honom och sörjer honom. Men det är ju fantastiskt att man kan tycka om ett djur så mkt som man ändå gör.