Livets hårda...

Min älskade Mascot tar idag sina sista stapplande steg.

Ringde mamma, hon lät sorgsen. Mascot låg vid henne sida och bad om hjälp. Hans sjukdom har tagit över hans liv. Och han kommer idag få lämna oss, hans familj.

Kommer sakna eller saknar redan hans glada busiga ögon. Hans lena pussar. Hans glädje gnäll när man kommer och hälsar på. Hans Varma mjuka kropp som sucktar efter närhet. Han ständigt glada svansviftande. Jag kommer sakna alla slemmiga, smutsiga leksaker som läggs i knät och en upprymd frågande och glad hund som ber om att få leka. 

Han har gett mig och min familj oerhört mkt glädje och kärlek. Vi har många gånger skrattat åt hans påhittighet och tokhet. Och många gånger har vi blivit så rörda utav hans personlighet så det tårats i våra ögon.

Han lämnar efter sig massa fina minnen. Tre söner. Och en evigt stor tomhet.

Jag älskar dig Mascot

Vila i frid.

Älskade och vackra Mascot.

Kommentarer
Postat av: syrran

hej sötis.. usch så hemskt... det är verkligen tråkigt när de kära vännerna går ur tiden.. tänker på dig söstra mi. pusss

2008-11-24 @ 18:44:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0