Eileeen

Igår åkte jag till mina föräldrar och lillebror och lämnade min älskade katt Ella. Hon är oerhört populär där hemma speciallt utav hundarna, Didas och Mascot. Didas är en hund estetiskt men han beteer sig lite udda. Han är hatar andra hundar (mascot är ok) men katter ÄLSKAR han! Han beskådar lilla Ella med kärlek i blicken. Han skriker som ett barn när han ser henne och kan sitta prick stilla och bara titta på henne.
Dessutom go vänner nekade han sin egen mat på kvällen (som alltid) och sedan ur Ellas matskål TVÅ gånger!!!

Ella ska vara hos min familj (även hennes familj eftersom att hon är mitt håriga BAARN!!) i en vecka medans jag ska vara i Dalarna. Jag ska träffa tjejen och så ska jag få följa med henne på älgjakt.

Jag har varit nyfiken på älgjakt länge. Så jag ser verkligen fram emot detta. Men det värsta med allt detta är att jag ska sitta tyst typ hela tiden. De stora jäklarna hör ju så himla bra.
Fick en lektion om hur jag ska vara tyst utav en patient i går som dessutom inte trodde för ett ögonblick att jag skulle kunna sitta i skogen och vara tyst :)

Nu till min rubrik.... vaknade i morse undrade vart min lilla svart håriga prinsessa befann sig lyfte huvudet och skulle väl precis ropa på henne. HON ÄR JU INTE HOS MIG!!!
Tänk att man kan sakna ett djur så mkt. Och detta odjur dessutom.
Min kära mor berättade igår att när hon och pappa var utomlands för massa år sen då de inte hade barn utan bara två katter och en hund. Så låg de där på stranden och längtade hem till sina djur :)
Så jag har ju ngr och brås på gllande detta att sakna djur.

Nu ska jag städa, packa de sista (har ingen aning om vad jag har packat ner i min resväska????) och göra mig fin.
Snart bär de av mot skogen :)