Eileeen

...att man ska behöva må så här ruskigt jävla dåligt. Jag ser ingen ljusning!
I helgen har jag besvärats utav ständig huvudvärk och värk i kroppen. Och den ständiga ångesten värgar att släppa sitt tag om mig!

Plockade svamp igår, för ett år sen gjorde jag det med A och vi var kära, vi skrattade och flamsade. Pussades, kysstes och såg ljust på vår framtid. Igår gick jag med tunga steg, mungiporna nere, skrattade inte en enda gång, svårt att andas ordentligt pga min ständiga ångest som vid detta tillfälle ökade.

Jag vill be om ursäkt för att jag är besvärlig, att jag inte kan le och skratta som förr jag vill be om ursäkt för de jag känner och uttrycker. Jag vill be om ursäkt för att jag finns!

Jag skäms över mig själv, jag skäms över att jag inte kan jobba just nu, jag skäms över att jag gör som jag gör, jag skäms över mina val och mitt sätt att hantera gåvan: mitt liv.

En sak gjorde mig glad ända in till hjärtat i dag, det var Maddes och Nellie uppvisning på agilityplanen och att Anso och Catla vann en lydnadstävling och nu är redo för klass två! Grattis alla brudar!
Att vistas bland hundar och hundägare får mig att längta efter en egen vovve, massa mycket. För kan de kan kanske jag?!

Nu ska jag ta mig en värktablett (eller en ask med värktabletter?!) mot min irriterande huvudvärk och försöka sova. Ensam, inte ens Ella är hemma och myser intill min sida :(

I morgon ska jag föröska få tid hos en doktor, får se hur de går?!