Didas...
Idag klockan elva lät vi Didas att somna in och resa vidare mot en värld utan smärta och lidande.
Mamma och pappa åkte till veterinären vid 9.00, jag visste redan i går kväll att jag inte skulle få se honom igen. Magkänslan stämmer ofta och så även denna gång.
Jag orkade inte säga hej då.... Jag har tänkt på honom hela dagen dvs under hela mitt arbetspass. Och när mamma och pappa ringde till mig när jag slutat frågade jag direkt, innan de hann säga ngt, om han var borta. Jag bara visste...
Nu mår han bra, nu är han tillsammans med Mascot och de springer jämte varann bitande i samma pinne på en grön äng där de inte finns ngn smärta eller lidande.
Didas har varit med oss i 14 år och de kommer kännas konstigt utan honom, samtidigt som det känns bra att han slipper lida något mera.
Kommentarer
Postat av: Katta
Vilken tur att jag fick se dig igen innan du fortsatte din resa mot drömmarnas land! Nu har du det bra! Lilla fina hund.. <3
Trackback
